Nu är vi tillbaka från skidgymnasiets årliga fjälltur som i år gick till Teusajaure via Satis med slutmål Vakkotavare.
Vi bjöds på varierat men mestadels väldigt bra väder i de gränslösa viddernas land.
Vi påminns återigen om den storslagna miljö vi har så nära till hands.
Stort tack till STF Teusajaure och stugvärd Christer för ett varmt välkomnande, vi hade en superfin vistelse.
Kristina, Lisbeth och Tommy ställde minibussarna vid Vakkotavare efter att ha släppt av eleverna i Satis där även L-G med följeskoter startade. Här är Lisbeth och Tommy i sluttampen av den branta sluttningen på Kungsleden.
Vy över Sarek.
Första gänget kommer skejtandes över sjön och närmar sig Teusajaure-stugan.
Emil, Henrik och Kalle grymt nöjda över att vara framme efter dagens strapatser, över fyra timmars skidåkning i riktigt tungt före!
Naima var också glad.
Sara och Karin kämpade på.
Bröderna Edman, Emil och Erik.
Här står Simon och njuter i vårsolen utanför stugan som vi fick ha alldeles för oss själva hela kvällen.
Tobias Karlsson.
Clara Auland
Mys i stugan på kvällen. Grattis till ”The pink warriors” med Linda, Naima, Linn, Hanna, Sara och Karin som korades som segrare i det inofficiella skidgymnasiemästerskapet i frågesport!
Uppställda kl 8.00 på onsdagmorgonen utanför en städad stuga för gemensam avfärd över fjället.
Simon och flocken.
Som ett pärlband över sjön med siktet på den ganska tuffa stigningen där alla fick kämpa med ”fostrande” snöförhållanden.
Henrik drar när vi kommit upp ovanför trädgränsen och snön började stabilisera sig till lite hårdare form.
Sara och Linda var nöjda över sitt val med stighudar under skidorna! ”Vi har ju rutin…”
Så fort vi kom upp lite på höjd var den mjölkvita dimman ett faktum. Här, på ca 800 meters höjd, pressar sig dock solen tillfälligt igenom molntäcket. Karin och Astrid.
Efter ett par timmars åkning i dimma så ville solen åter visa sin prakt, till Lindas, Vilmas och Lisas stora glädje!
Sedan var det åter njutåkning till 100% över fjällplatån som enligt många benämns som ”Kungsledens vackraste sträcka”.
Vilma
Lisa begrundar de stora bergen som Kristina påtalade skulle finnas där bakom molnen någonstans.
Niak på håll, i dis.
Vilma med Akka – Sveriges åttonde högsta topp – i bakgrunden.
Dags för den äventyrliga nedfärden till Vakkotavare och Sourvajaure.
…vilket inte var helt lätt. Det blev betydligt brantare.
Till slut beslöt sig Vilma och alla andra att det förnuftigaste vore nog att ta av sig skidorna.
Simon lyckades nog allra mest framgångsrikt med konsten att avancera terrängen med ståtliga älgkliv.